För inte så länge sedan var funkis nästan ett skällsord, i dag är den släta, ljusa, odekorerade stilen helt rätt.  Särskilt om du frågar deckarförfattarinnan Mari Jungstedt, som nyligen flyttade in i en etagevåning ritad av de kända funkisarkitekterna Nils Ahrbom och Helge Zimdal på Södermalm i Stockholm.
– Vi har aldrig varit några funkismänni­skor. Vi gillar stora bredplankiga furugolv, takbjälkar, stora fönster, stuckatur och kakelugnar. Men vi behövde något större och när vi såg den här lägenheten och alla rena ytor, raka vinklar och den fantastiska trappan, blev vi pangförälskade! säger Mari.

På övervåningen finns familjens tv-rum. Sonen Sebastians rum har Maris make Cenneth, som är före detta byggnadssnickare, byggt. Tidigare var här bara öppen yta.

Lägenheten är i två etage med takterrass, och rymmer också en avskild del där Mari har sitt arbetsrum. Där skriver hon just nu sin nästa deckare, den åttonde i raden, som ska vara klar till sommaren.
– I början kunde jag inte gå och lägga mig, för att jag kunde inte fatta att jag bodde så fint, säger hon. Man är så fri, det finns så många olika ställen att vara på, och så är det en väldigt ljus lägenhet. Jag har aldrig tidigare älskat en lägenhet så mycket, så snabbt!
Från Maris favoritplats vid det höga vardagsrumsfönstret syns både Skrapan (tidigare Skatteskrapan), likaledes funkis och ritad av arkitekten Paul Hedqvist, samt den livliga Götgatan.

Vardagsrumsfönstret är Maris favoritplats i huset. Härifrån kan hon se Skrapan (tidigare Skatteskrapan).

– Jag tycker det känns tryggare att bo i stan med tanke på ungarna. Tunnelbanan är en minut bort, här är upplyst, mycket folk och det är mindre ödsligt än ett villaområde.
Men trots att Mari trivs så bra i stan, är det uppväxten i Upplands Bro som präglat valet av bostad. För det Mari tycker allra bäst om med sin etagelägenhet är ljuset som strömmar in i alla rum, takhöjden på sex meter, och utsikten från takterrassen och det stora vardagsrumsfönstret.
– Utsikten är väldigt viktig för mig, det sitter i sedan barndomen. När jag cyklade omkring med mina kompisar, kunde jag plötsligt stanna och säga ”Titta på utsikten!”. Jag älskar vidder, det ger en sådan frihetskänsla att kunna se långt bort.